jo, det är sant. Oj, vad jag längtar att våren ska vara här. Den här tiden fram till vår är inte särskilt kul. Allt slask och lera, kletet som man ska gå i, usch fy böveln! Jag vill kunna ta fram cykeln och ta en vårtur.

I söndags tog jag med mig digitala och gick ut för att fota. Solen sken och det var blå himmel och flera grader plus.

Blir det några hyfsade bilder så kan jag visa dem i fotogruppen, tänkte jag. Hunden ville inte vara stilla inte katten heller. Jag satte då kamerainställningen på rörliga bilder, Sportfoto. Fotade Lillis på vägen och Alfons som var i linan. Jag hörde att det porlade lite från diket. Lite is hade smällt undan så man kunde se det rinnande vattnet, fotade det.

Jag gick upp till lilla torpstugan för att se om snödropparna hade kommit upp för där vid ena väggen brukar det bli varmast först. Jo, snödropparna visade sig fast ännu på korta skaft. Oj, det kändes som att nu var det inte långt kvar till vår.

Det blev inget foto på snödropparna. Inte på något annat heller. Batteriet tog tvärslut.

När jag tog upp fotona i datorn, va… blå snö. Till och med katten verkar blå. Jag trodde att när man ställer kameran på förinställningar så sköter den vitbalansen också.

Jo då, nu har jag bildbevis på att vi har blå snö… hihi se själva.

Lillis är en skogisblandning.

Diket.

Blå skogisblandning måste väl vara en sällsynt ras…

Här är min pärla. Det blev inte många turer förra året genom min andra höftoperation. Åh, vad jag ser fram emot att i år ta en vårtur.

Jag önskar en härlig tisdag!

Ett tjog med kramar till er!