Jag läste att det var någon som hade ont i foten…

I slutet av 60-talet renoverade Torsten och jag hans ena mosters sommarstuga. Alla gamla rostiga spikar kastade vi i en hink. Man hade tätat timmerväggarna med mossa, läder och lera som var fästat med spik. Stora rejäla spik. Så var det spånt på det. Det virke som vi kunde använda på nytt rensade vi från rostig spik och det andra kastade vi ut för att sågas till ved.

Jag stod på en stege och drog ur spik från taket och samlade dem i en burk. Jag hade träskor på, man hade träskor på den tiden. När jag var klar hoppade jag från stegen ner på golvet.

Nu vet jag hur det är att få en spik i foten. Den gick rakt genom träskon och in en bit i foten. Torsten fick ta hammaren och dra ur spiken innan jag kunde få ut foten ur träskon.

På golvet låg alltså en av plankorna som rensats från spik och som ramlat ner från högen med det återanvändbara virket men med en missad spik i.

Foten blev stor som en handboll och var absolut inte skön att gå på. Men man var ung på den tiden och hade bra läkkött.
När jag hör Hasse Alfredssons sketch om att fransmännen skulle ha varit glada om de fått en spik i foten i stället… blir jag påmind om hur det känns att få en spik i foten.

Här är ett par foton från Gysinge när vi var ute och åkte i somras.