I dag begravdes vår kära vän, min väninna, Barbro. Det är för sorgligt. Jag kan inte riktigt fatta det. Det gick så fort. Hon fick reda på i november 2011 att hon hade cancer. Behandlingen tog bra så sjukdomen gick tillbaka. Men ack, denna lömska sjukdom hade skickat ut en massa metastaser så…

Vi har hållit ihop sedan början av 1970-talet då hon med familj flyttade från Boden och in i samma trapp och dörren mitt emot oss där vi bodde då. Två av hennes tre pojkar var nästan jämngamla med våra två pojkar.

Oj, så mycket tok och kul vi har haft tillsammans. Jag har tittat på foton, gråtit och skrattat och tröstat mig med att nu har Barbro ingen värk. Nu Barbro kan du vila i frid!